Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna råd och anvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREVETS STILISERING OCH INNEHÅLL.
God ton och hövlighet äro tvenne grundvillkor för allt
umgänge människor emellan, sålunda även för umgänget
i korrespondens. Kan man sedan adla hövligheten till
artighet, är det så mycket bättre. Även kravbrev och brev
rörande tvistefrågor böra hållas i en hövlig, om också
bestämd ton.
Vid all brevskrivning bör man bemöda sig om en klar,
redig och kortfattad stil. Utländska ord böra undvikas, så
snart motsvarande uttryck finnas i svenska språket.
Facktermer i affärsbrev kunna dock ofta tjäna till att göra
brevskrivarens mening tydligare för adressaten än långa
omskrivningar.
Även vid brevskrivning skadar det icke att erinra sig
den gamla kriaregeln, att en uppsats skall bestå av tre
delar: inledningen, avhandlingen och avslutningen. I
inledningen förklarar man vanligtvis anledningen till brevets
tillkomst, medan avslutningen oftast innehåller några
artiga fraser, lämpade efter förhållandena. I affärskorrespondens
inskränker sig dock inledningen i regel till några
få ord (t. ex. »Till svar å Eder ärade skrivelse av den ...»,
»Refererande till vårt brev av den ...»), och även
avslutningsfraserna kunna i dylika brev alldeles utelämnas.
Innan man skrider till författandet av själva texten, bör
man i huvudet eller på en papperslapp uppgöra en
disposition (plan) över vad man skall skriva. Varje särskilt
ämne bör avhandlas i en avdelning för sig, börjande med
ny rad.
Affärskorrespondens bör vara värdig, allvarlig,
kortfattad, bestämd och tydlig. Ett affärsbrev bör endast handla
om affärer, icke om politik, privatangelägenheter eller
väder och vind; ej heller bör det innehålla hälsningar från
eller till respektive familjer. För handelskorrespondensen
har för övrigt utbildat sig en alldeles säregen stil, med
eljest ej brukliga förkortningar, ordvändningar och
facktermer, på vilka vi i det följande skola lämna prov och
förklaring. Dylika hävdvunna uttryck och vändningar kan
man givetvis alltid använda i affärsstil, men bortsett
härifrån bör sådan stil gärna vara grammatikalisk, med
undvikande av i talspråket vanliga förkortningar och bruket
av singularis för pluralis (t. ex. »de kommer» för »de
komma» o.s.v.). I ett affärsbrev bör det viktigaste avhandlas
först, det mindre viktiga sist. I inledningen, vilken som
nämnt kan vara mycket kortfattad, bör man erkänna
ingången av det eller de brev, som man besvarar. Om intet
brev finnes att besvara, åberopar man den eller de
skrivelser, som man själv skickat till affärsvännen. Har alls ingen
korrespondens förut ägt rum, angiver man orsaken till att
man vänder sig till adressaten. Summor skrivas i
affärsbrev vanligtvis med siffror; gälla de penningar, växlar eller
varor, är det vanligt, att de skrivas på särskild rad eller
understrykas.
En ansökan till privatperson inledes vanligen med en
förklaring över anledningen till ansökningen. I själva
texten bör sökanden uppgiva ålder samt examens- och
tjänstemeriter, angivande eventuellt avlagda examina och
tidpunkten för deras avläggande samt förut innehavda
platser och under huru lång tid envar av dem innehafts.
Vidare bör sökanden framhålla de speciella kunskaper och
färdigheter, t. ex. i främmande språk, stenografi,
maskinskrivning etc, som han förvärvat, begynnande med
sådana som kunna anses särskilt göra honom lämpad för just
den sökta platsen. Är sökanden i värnpliktsåldern, bör
han alltid uppgiva, om han fullgjort sin värnpliktstjänstgöring
eller icke. Har platsgivaren infordrat några
särskilda upplysningar (t. ex. om sökandens privatförhållanden,
såsom om han är gift eller ogift, om antalet barn, om
hans hälsa etc, eller om hans löneanspråk o. s. v.), böra
givetvis sådana lämnas. I samband med uppgiften om
löneanspråk kan det vara lämpligt att tillika angiva den
lön sökanden för tillfället innehar; yngre sökande kan i
dylikt fall också inskränka sig till att uttala en önskan och
överlämna åt platsgivaren att närmare bestämma. Den,
som innehar plats, bör angiva skälet för sin önskan att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
