Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
rande försoning. Du skref en gång: »Geijer är nu dagens
man, och kanske berodde det af honom att äfven blifva
tidehvarfvets» — och därom är jag fast öfvertygad.
Måhända lefver G. ännu i medelåldern af sin högre filosofiska
utbildning; åtminstone syntes han mig vid mitt sista
vistande i Uppsala mycket mildare än för ett par år sedan.
Franzén ber hjärtligen hälsa. Han är nu här, eller
rättare på Karlberg, och således ej särdeles tillgänglig.
Också gör jag mig i morgon sjuk vid en kommendörsmåltid
på slottet för att hos Beskows äta med Fr. — Akademieris
ordenshemligheter lära nu vara kända, och, som man låtit
mig förstå, ha Sveriges anor fått stora pristet. När jag hos
Leopold uppläste dem, visste jag ingalunda, att de voro af
Beskow, således var mitt omdöme oväldigt. Jag hoppas,
att han också njutit ditt bifall, såsom Franzéns och Wallins1.
— Åt Wieselgrens poetiska anlag har jag genast gjort
rättvisa; men, hans tacksamhetskänsla i all heder, drifves hans
kryperi för De la Gardie och Skjöldebrand dock för långt,
ty de predikas af honom öfverallt som de största snillen2. . .
Evigt oföränderligen din
v. Br.
1 Tegnér ansåg icke att »Sveriges anors borde få stora priset;
se hans bref till Hagberg, jfuppl. V: 397 f. och 403.
1 Den unge magistern Pehr Wieselgren, hvilken under ett par
år uppehöll sig i Stockholm, hade 1823 disputerat i Lund under A.
O. Lindfors om det De la Gardianska biblioteket på Löberöd. I
Stockholm utgaf han en mängd skrifter, beskyddad af grefve Jakob De la
Gardie samt af grefve Skjöldebrand, i hvars hus han en tid var
informator. I de Brinkma: ska brefven förekomma åtskilliga
omdömen om W., vanligen föga gynnsamma. I allmänhet fann B. hans
»snillefoster ungdomligt råa och hans omdömen under all kritik».
»Skada vore dock om denne Wieselgrens onekliga talang också i
förtid skulle bortslarfvas genom hastverk och mångskrifveri!» utbrast
Brinkman en gång i bref till Tegnér (aug. 1825).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
