- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
175

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*75

dem föraktliga. Hvilken noraa hade väl vid hans vagga
förespått honom, att han en gång skulle bli en allmänt
aktad litteratör, få ett af statens viktigaste ämbeten,
med därtill passande stjärnor och band och inkomster!
Och dock har jag aldrig känt honom olyckligare än under
den långa tiden han varit i åtnjutande af allt detta —
emedan han aldrig beräknade hvad han ägde — blott
hvad han ännu saknade. Han kunde ej ett ögonblick
glömma sig själf, — ehuru han hade vänner, dem han
uppriktigt högaktade, — och därför kunde han aldrig
njuta sällheten af ett personligt sammansmältande med
andra, utan all beräkning af ömsesidiga förtjänster. Han
lefde följaktligen i det hela isolerad och dock fridlös
inom sig. Icke dessmindre ägde han ej blott verkliga
förtjänster, som människa och ämbetsman, utan långt
mer kunskaper, snille och kvickhet än som behöfts för
att göra honom till en af de angenämaste umgängesvänner.
Hans karaktär var hederlig och aktningsvärd, ehuru för
stel för att synas älskvärd. Han var i allt bättre och
mera värd, än han vanligtvis bedömdes, emedan hans
personlighet var frånstötande, medan han inom sig
förebrådde oss att ej vara förekommande. Med ett ord jag
kan ej föreställa mig en mera olycklig och sig själf
förtärande stämning.

Två mera olika naturer än vi bägge hafva knappt
funnits, och dock var jag en bland de få, med hvilka
han aldrig varit förgrälad. Med min praktiska filosofi
brydde han mig ofta, och sade: »Bror skall veta, att
filosofien, som alla andra läkemedel, alltid är overksam i
ögonblicket då man bäst behöfver henne.» — Och däri må
han ha rätt, när man vill begagna filosofien som ett
rabarberpulver eller som ett kräkmedel för ögonblicket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free