Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Men som en oafbruten lefnadsordning betraktad, har jag,
Gud vare lof, alltid funnit henne verksam — ej sà väl
att fördrifva, som att förekomma en obotlig sjukdom.
Ville jag lika som Blom endast betrakta hvad ett oblidt
öde förnekat, kanske också obilligt nog beröfvat mig,
skulle äfven jag finna ämnen till jeremiader. Men redan
i min fattigare ungdom gjorde ett ställe i Plutark ett
särdeles djupt intryck på mig, och detta har sedermera
blifvit texten till hela min lefnadsfilosofi. Han säger
någonstans: »Om du går till fots och möter någon i
en bärstol, så se ej blott på den, som bäres, utan också
på dem, som bära.» Således har jag ännu aldrig ett
ögonblick varit misslynt, att ödet ej unnat mig grefve
W***s börd eller rikedomar; men tusen gånger har jag
tackat försynen, att jag ej blifvit — min betjänt eller
någon af de förnämare stolbärare i hof trapporna.
Dock detta har fört mig längre än jag ämnade. - Tag
allt detta cum granö salis; ty det är väl möjligt att
min Blommiad låter strängare, än den är ment; men
frågan är egentligen om hela klassen, till hvilken han
hörde, och den tror jag mig ej hafva oriktigt antydt.
v. Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
