Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
VIII.
Tegnérs afflyttning från Lund. Brinkmans diktning 1826. Svenska
akademien och Järta; invalen af Wirsén och Valerius. Försoningen
mellan Atterbom och Leopold. — Tegnér i Varberg. »Åter den
samme». Hans besök i Stockholm hösten 1826. Om »seraljen>.
Äfven under våren 1826 hade det varit sjukt i Tegnérs
familj. I februari hade hans hustru en tid varit
bunden vid sjuksängen. Själf hade Tegnér under en
våldsam ridt varit utsatt för ett allvarligt olyckstillbud,
hvarom han med vanlig galghumor berättade för
Brinkman (d. 5 mars, se Efterl. skr. I: 304 samt jfuppl. VII:
274). Den dystra stämningen lade sig först långsamt;
i januari yttrade han sig ännu flere gånger i
»Mjältsjukans» stil — denna dikt tillkom måhända just då.
Lynnet var ännu »ojämt, retligt och ofta bittert» (jfr
jfuppl. VI: 3 och 11 samt 25 och 27). Ännu den 9
april klagade han öfver gikt i ben och armar,
»härtill-nied tryckningar under bröstet förenade med obeskriflig
oro, som vanligtvis upplöser sig i gråt; allt
hypokon-driska tecken.» Han hade emellertid då, jämte sin vän
Bolmeer, varit ett par dagar på Sireköpinge.
»Friherrinnan är sig lik, och mera kan jag ej säga till hennes
beröm», skref han (d. 9. 4). Och så hade hau fått
»expektorera» sig. Brinkman gladde sig nu (i april)
öfver att skalden blifvit sig lik igen, såsom Martina v.
Schwerin försäkrat honom. Men Tegnér svarade (23. 4)
E. Wrangel. ] 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
