Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Tegnér, den han lika uppriktigt skulle älska och
högakta, om han också inte vore fosterlandets mest
vördnadsbjudande skald. Och så tänka vi alla.»
Efter en tids vistelse i hemmet under sommar och
höst (1828) återkom Tegnér till Stockholm för att
deltaga i riksdagsarbetet. Han hade nu äfven att
öfvervaka tryckningen af sina »Smärre samlade dikter»,
hvaraf första (och t. v. enda) delen utkom vid årets
slut. Brinkman tog sitt inträde i Svenska akademien
den 3 nov. med ett utförligt och lärdt tal öfver
Ting-stadius, hvari hans insikter i den österländska
litteraturen framlyste. Han hälsades välkommen af Wallin,
som uttryckte den förvissningen, att Brinkman ännu
skulle göra många vackra upptäcktsfärder i »Snillets
värld». På akademiens högtidsdag den 20 december
fungerade Brinkman som direktör och höll det öfliga
talet med berättelsen. Tegnér uppträdde också,
nämligen såsom uppläsare af en sång ur »Helgonabacken»1 —
tydligtvis på Brinkmans tillskyndan. Brinkman, som
nu lät trycka sina akademiska tal i en upplaga »för
vänner», var annars ifrigt sysselsatt med studerandet af
Tegnérs Smärre dikter; han jämförde dessa med de äldre
tryck eller afskrifter han ägde och fann i ändringarna
öfver allt förbättringar (biljett 25. 12, 1828). I afseende
på den s. k. metriska versen, eller egentligen hexametern,
för hvilken Brinkman hade stort intresse, och hvarom
han ofta diskuterade med Tegnér, uppsatte han nu och
afsände den 20 jan. 1829 en skrifvelse på 20 sidor, hvari
1 Sannolikt den nu tryckta första sången. Prologen »Jätten
Finn» offentliggjordes i Heimdall i början af följande år. Den 5. 6,
1829 skrifver Brinkman till Tegnér, att han liksom Wallin beundrade
den djupt gripande diktkraften i Gerda; men icke så Leopold och
Beskow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
