- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
349

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

akademien1, berömdes redan för versens välljud och
ledighet, och Voss påstod i senare tider, att jag vore den ende,
som fullkomligt uppfattat hans metrik — hvilken jag till
och med tror mig hafva nöd torf tligen förbättrat; och om
ett engelskt stycke, som finnes i i delen2, sade mig en
konstdomare i London: »Jag är alldeles förvånad öfver den
ledighet, hvarmed ’ni behandlar vår orimmade jamb, genom
de lyckligaste cesurer och takthvilor. Just så skulle Pope
själf ha skrifvit blankvers, om han velat aflägga rimmet.»
— Och denna erfarenheten skall hvar och en kunna göra.
Har man en gång skaffat sig skarpa och välslipade grekiska
instrumenter, så får hvarje råämne som helst väl lof att ge
med sig. Hos mig åtminstone är det alltid återklangen af
den Homeriska och Virgilska versen, som gjort mitt öra
så ömtåligt, att jag ovillkorligt grinar vid alla nordiska
missljud, och att jag aldrig kunnat läsa »Gustaf Eriksson»
utan att stoppa bomull i öronen för att ej få örhinnan
sprängd. –-

v. Br.

Stockholm den 7 mars 1843.

–-Vi tänkte alldeles lika angående formen,
hvilken förutan ingen poesi kan anses fulländad. Men därvid
var egentligen frågan om den yttre formen, versbyggnad,
språkbehandling och dylikt. Men ännu sämre är, att våra
nyare skalder, likasom deras akademiska konstdomare, icke
hafva något riktigt begrepp om den inre, den organiska
formen, hvarigenom ett stycke på vers endast blir ett
konstverk. De bedöma nästan alltid blott ämnet, och detta gör

1 Gedichte von Selmar 1789, se ofvan s. 9 f.

* Förmodligen »To Lavinia, with the works of Pope»,
Vitterhetsförsök I: 187.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free