Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nära ett sekel har gått sen dess och nu äro vi
alla döda. Men den gången levde vi och även vi
kämpade med djävulen, världen och vårt eget kött.
Och några av oss ville göra något stort av vårt liv
— ja, något stort och stolt.
Så skriver jag då om vår oro och kamp och om
alla våra misstag och om vår jordiska kärlek och
längtan efter det som ovanefter är — jag skriver
om allt detta för dig, som lever därborta i den
fjärran framtiden. Jag skriver medan jag väntar
döden. Men döden skrämmer mig inte längre.
Jag skriver lugnt om ett upprört liv, och jag
skriver så sannfärdigt jag förmår. Ty när du läser
detta, äro vi alla för längsedan borta; därför kan
jag tala öppet även om det jag förtegat så länge
jag levat. Jag har älskat som du — ja,
intill galenskap har jag älskat. Jag har vältrat mig
i ärelystnadens orenlighet och eftertraktat
berömmelsens kattguld. Du skall se mig i djupaste
förnedring och avsky mig för min feghets skull. Och
om du ännu bakom dessa mina ord spårar mitt
hjärtas högmod, så döm mig lika hårt som jag
dömer mig själv. Ty mitt högmod har varit
gränslöst. Mitt maktbegär har varit ursinnigt. Jag har
velat behärska hela världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
