Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som barn vaknade jag en kväll av min mors
skräckslagna skrik. Min far hade kommit hem.
Han var dödfull som så ofta under dessa år. Han
slog henne, han sparkade henne; hon var havande.
Jag låg tillsammans med min yngre bror och
darrade av raseri under renfällen. Det var på vintern
och under många veckor hade vi, de fattigaste i
Stallojaur, svultit. Ännu kan jag höra min fars
vilda anklagelser mot min mor. Hon hade dragit
ner honom i detta helvete! Hon hade vältrat skam
och vanära över honom och hela hans släkt, denna
stolta släkt, som i fem generationer härskat i den
väldiga församlingen. Min bror grät, hopkurad
som en hundvalp, vid min sida, men själv fylldes
jag av ett vilt ursinne. Mot min far? Jag vet inte.
Mot allt! Med vidöppna ögon lyssnade jag till
skriken och slagen. Jag visste var mor förvarade
sin stora kökskniv. Jag tänkte hela tiden på
denna kniv. Den glittrade i mina tankar, den
spratt som en fisk, den lyfte sig ur sin låda,
svävade i luften, flög fram och tillbaka framför mina
ögon. Plötsligt sprang jag ur bädden, rusade fram
till köksbordet och högg till mig kniven. Min mor
fick se mig, min far vände sig häftigt om och
stirrade sinnessjukt på mig. Jag lyfte kniven mot
honom... så slocknade mitt medvetande.
Den kvällen hade jag stigit ner i det vita
mörker, där mördarna bo. Jag var sju år gammal.
Min bror var så vacker, han hade lockigt ljust
hår. Min mor älskade honom. När hon låg
döende i sin tredje barnsäng smekte hon honom över
detta lockiga hår. Jag kan ännu se honom lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
