Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armarna kring hennes hals och gråta. Själv smög
jag mig ut bakom vår lilla ladugård, där det rök
av gödsel och droppade från spåntaket, ty det var
vår. Jag grät inte, jag var bara uppskakad, och
jag hatade min brors lockiga hår. När jag åter
kom in, stod min bror på köksgolvet och grät ännu
med armarna för ansiktet. I spisen blänkte
glöden i askan. Jag grep skyffeln, fyllde den med
het aska och öste den över hans huvud.
Men om min barndom berättar jag intet mer.
Inte heller om min första ungdom vill jag tala. Du
skall inte pinas över hövan. Du kan föreställa
dig en yngling med butter mun och mörkt hår, som
svarar kort och sarkastiskt på alla dina frågor om
varför han låter sig prästvigas, fastän han författat
en ateistisk skrift, och varför han låter sig fösas
upp i en avkrok mellan fjällen, fastän han häftigt
längtat efter att hovera sig i vetenskapernas toga
på de sorlande torgen, Minns Seneca: Ducunt fata
volentem, nolentem trahunt. Ödena leda den
villige, den motvillige släpa de med sig. Mig
släpade de vid håret till en varggrop, och jag tjöt
med ulvarna, tills jag tjutit upp hela mitt gamla
jag.
Ödena? Jag trodde det då. Nu vet jag bättre.
Jag skriver detta en klar sommardag, när
svalorna skrika under takskägget och alla mina
stormhattar prunka. Det är min sista sommar, jag vet
att det är min sista sommar. Mina ögon slockna
helt långsamt, snart skall jag inte mera kunna se
in i en blomma eller följa en svalas flykt.
Någonstädes inne i min kropp arbeta också tysta, mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
