Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
När jag druckit ett par koppar, räcker jag henne
koppen och går till härden, Där kränger jag av
mig rocken och ställer mig framför elden för att
bli torr. På detta lilla avstånd blir det också lät-
tare att tala. Jag småpratar med henne om små-
ting, jag säger en liten lustighet och hon fnissar
med nedböjt huvud. Om hon blivit en smula
skrämd och förlägen över min ankomst, så blir
hon nu småningom lugnare och kan rent av säga
flera ord i taget. Jag vet ju, att hon under lästiden
var en kvicktänkt jäntunge, att hon åkte skidor som
en pojke och var djärv i backarna; jag har också
hört, att hon är duktig att snara ripor och fiska.
Förra sommarn, när jag gjort mig av med Josefine,
kom hon upp till prästgården med en knippa fisk
och efteråt slog det mig, att hon kanske velat ef-
terträda henne. Nu skulle jag kunna fråga henne
om detta, men jag kommer mig inte för.
Det skymmer sakta därute.
Hennes ena fläta har fallit fram över axeln.
Hon kastar den tillbaka på ryggen med en hastig,
vacker rörelse och blir sedan sittande med hän-
derna knäppta på bordet. Men hon måste vara
våt. Jag lägger på mera ved. Det ångar av min
rock och mina genomsura byxor och eldskenet flac-
kar över den lilla kojans väggar och tak. Under
tiden ser hon ut genom fönstret så envist som om
hon upptäckt något ute på sjön.
— Ser du något ute på sjön? frågar jag.
— Nej, svarar hon. I detsamma ropar en lom
därute, långdraget och genomträngande, och jag
ser att hon ryser av kyla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
