Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a Rn
Kf er
rag
SR
TR MA
NT
a
söner DK
a
KS
AR
bre
SEE
RN
OR
STEN
ie
EA
re
4
AN
RO
Sr rA TE
En
TR
mu
ÖR
22
— Tag hit bänken, så kan vi värma oss båda,
säger jag då.
Hon flyttar fram bänken och vi sätta oss bred-
vid varandra. Hon håller händerna i knäet och
blinkar mot elden.
— Du ser ut som en katt, Kaisu. En våt katt.
Hon drar hastigt munnen till ett litet förläget
leende och rör händerna. En rodnad går över
hennes ansikte, som hon böjer ner. Jag drar av
mig stövlarna och ställer dem försiktigt intill el-
den. Skaften sloka och stövlarna se ut som ett
par magra stövare sittande framför brasan. Mina
strumpor äro också blöta, jag lägger alltså upp
fötterna på härden.
Men just då händer något oberäknat och löjligt.
När jag lagt upp fötterna, lutar jag mig tillbaka som
om bänken skulle haft ett ryggstöd. Jag förlorar
balansen, faller baklänges, hugger tag i henne —
och så rulla vi bägge handlöst i golvet. Jag ser ett
ögonblick mina strumpor i vädret och brister i gap-
skratt. Det hela ter sig så komiskt, att jag under
en halv minut ligger kvar på ryggen och vrider mig
av skratt med henne halvt över mig, kavande för
att komma upp. Till sist brister också hon i skratt
och springer upp. Vi skratta allt hjärtligare, hon
ser, att jag alls inte tänker på min värdighet utan
att hon vågar skratta fritt. Hon slår sig på knäna
och skrattar tills tårarna rinna. Så tar hon ett steg
tillbaka, men snavar över den kullfallna bänkens
ben och håller på att åter falla. Nu kikna vi
av skratt, och när jag äntligen kravlat mig upp,
kunna vi knappast hålla oss upprätta av löje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
