Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Hela stämningen har blivit en annan. Hon har
förlorat all sin skygghet och hjälper mig ivrigt att
borsta av bosset. Under tiden prata vi i munnen
på varandra, resa upp bänken, undersöka den och
sätta oss på nytt med överdriven försiktighet — jo,
det här hade kunnat gå galet, hahaha! Jag berät-
tar lustiga historier, som rinna mig i minnet. En
gång i Uppsala, säger jag och drar en professors-
anekdot, som vi skratta åt. Och tänk i vintras, när
far ... börjar hon medan jag spänt lyssnar, beredd
att brista i nytt gapskratt. Då och då lutar sig en
av oss fram och sköter brasan,
— Tag av dig pjäxorna, säger jag i förbifarten
och tar själv av mig strumporna.
Hon snör hastigt av sig pjäxorna, ställer dem
bredvid mina stövlar och lägger upp sina nakna föt-
ter bredvid mina. Hon har korta, breda fötter, litet
röda och dävna av vätan, som också gjort dem rena.
Vi se på våra fötter, ivriga att finna nya ämnen
för skratt. Vi ha blivit varma och ganska torra,
jag känner på mina byxben och hon på sin kjolfåll;
under tiden brinner brasan sakta ner och det blir
skumt i stugan.
Och medan brasan nu falnar ner, förändras stäm-
ningen ånyo. Vi sitta tysta långa stunder, och vi
le hela tiden, som om vi loge åt allt vi förut talat
om, Men min gamla melankoli smyger sig sakta
över mig igen. Jag kan ju inte tala med henne om
sådana ting som ensamhet, tänker jag, men sam-
tidigt tänker jag: när vi föllo överända, kände jag
hennes bröst mot min hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
