Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tes ting, att jag skulle kunna ställa mig mitt på gol-
vet och skrika. Kalla det galenskap, kalla det vad
du vill. Om jag inte skall platt förgås, måste jag
resa ragg mot allt, som strävar att försona mig med
denna sorts tillvaro.
Så glider minnet av Kaisu över allting annat. Jag
drar ett djupt andetag, biter ihop tänderna och sä-
ger till den marscherande Rosbye:
— Det är sent, vi är båda trötta. Tag min säng
inne i kammarn,
— Men broder själv? frågar han.
— Jag tar den här, svarar jag och drar fram min
gamla björnfäll.
Han vill säga något, men är för klok, för gammal,
Han bara nickar, lyfter upp sin ränsel och går in i
kammarn,
Själv lägger jag mig fullt klädd på björnfällen
med brännvinsstanken stickande i näsan. Någon-
städes hör jag hundskall. Då erinrar jag mig, att
jag i konten har några exemplar, som borde läggas
i bättre växtpress. Jag stiger alltså upp igen och
sysslar med min primitiva växtpress några minuter.
Rosbye har under tiden gjort sig färdig för natten,
och medan jag arbetar med blommorna, hör jag ho-
nom skjuta av sig stövlarna. När jag sneglar in
genom dörren, ser jag, att han drar av sig byxorna
och lägger pipan ifrån sig. I skjorta och kal-
songer står han därinne, grov, jättelik. Därefter
gör han något, som minst av allt borde förvåna
mig: han faller på knä vid fållbänken för att bedja
sin aftonbön, Och dock fylls jag av djupaste
förvåning, En man, som deltagit i folkslaktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
