Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fe
ER.
ne
36
vid Leipzig och Napoleons krossande vid Water-
loo, lägger sig på knä och viskar ödmjukt i örat på
härskarornas herre. Synen är patetisk med ett
uns av komik. Den kommer mig att tänka på nå-
got mycket löjligt: en jätte i färd med att lösa
knutar på en silkestråd, De oerhörda nävarna
knåpa med den spindeltunna tråden medan ansik-
tet, stort som Sulitelma, rynkar sig i en stupid för-
tvivlans veck, Men till sist ser jag ingen komik i
scenen. Den griper mig. Den är skön. En män-
niska, som på detta sätt kan lägga sig på knä och
fro, är avundsvärd. Omedvetet knäpper jag mina
egna händer och böjer mitt eget huvud, och min
glädje över den nyupptäckta underarten av Papa-
ver radicatum ter sig med ens futtig. För några da-
gar sedan försatte den mig i ett rus av högmodig
glädje; jag såg i andanom den gamla vällustiga sy-
nen av botanikens heroer blottande sina skalliga
hjässor för en bondpräst uppåt Nordpolen. Nu står
jag tyst vid mitt köksbord, ser ner på mina gråpap-
per och undrar.
Rosbye ligger länge på knä. Därefter går han
till sängs och inom två minuter hör jag honom
sova, djupt och lugnt. Är detta trons vinning?
»Guds rike är invärtes i eder.»
Jag går försagt tillbaka till min björnfäll och lig-
ger länge vaken, Hundskallet därute fortsätter.
+
I två dagar stannar Rosbye hos mig och mot min
vilja tilltvingar han sig respekt. Han är inte så
gammal, som jag först trott, men hans långa vild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
