Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
vet, skriver han helt i förbigående, hur den snart
lediga professuren kommer att besättas.
Mera är det inte, jo, det är mera, Jag hör bak-
om orden hans gamla hjärta, hans minnesgodhet,
och som alltid blir jag både rörd och upprörd. Jag
älskar den mannen, och hans ord väga tungt där-
nere. Jag skulle vilja gå till en vän och visa bre-
vet och tala om den gamle, Varför skriver han om
professuren på detta sätt? Vill han väcka en
björn?
Han väcker en björn.
Ty nu grips jag av en ny arbetsfeber, som jagar
mig ur sängen i otta varje dag. Varför skakade
jag så missmodigt på huvudet, då Rosbye talade
om min vetenskapliga framtid? Jag hånar mig
själv. Unge vän, säger jag, du vet mycket väl, att
du inte ett ögonblick förlorat hoppet; ljug, men
ljug, så du själv tror dig! När jag om mornarna
sitter framför min rakspegel, ser jag, att mina
ögon fått en sällsam lyskraft, Mitt huvud är lätt
och klart, tankarna matas fram i snabba, blanka
kolonner — det är en lust att leva. Jag löper med
min portör vid sidan, outtröttlig, oupphinnelig, ty
nu stå mina myrar och vidder i blom, och svart-
sjukt sluter jag mig kring mannens högsta lycka:
det andliga skapandet. Isen är äntligen bruten,
mitt verk kan inte längre förnekas; den lilla sta-
den med det för stora huvudet börjar vakna och
se upp mot polcirkeln — börjar den inte?
Och jag tar en tredje sup och blir. säker: den
har vaknat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
