- Project Runeberg -  Det brinner i snön /
62

(1935) [MARC] [MARC] Author: Harry Blomberg - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a

Tron

NS

4
kd
Ah
i
N

a

Seg EE Ey
RASEN

EE
HS

ik ön g

sf RA Är er
Nere
FÄR nur

2

nat

ee

DA

"RR je dn en

ARR

RN
Sa fr Jae Fn bd uk

&

FS MEN TRA KE bf Ta KK

bt

ME SR: og Rby te ANT
Arg SAR TR

RR be Na
PER 2

ad

rg
RE

Re
NTE
I

Augusti och september tåga sin väg, mörkret
smyger sig sakta över min dal. Men inte över mig
själv. Lapparna vända åter från Norge och hel-
vetet spelar upp omkring mig, Men jag märker
det knappt, I hånleende överlägsenhet går jag
fram och vet att befrielsen nalkas.

Och Kaisu? Jag träffar henne alltså av och till,
jag äger henne, hon är villig. Men jag kan ju inte
säga henne detta: Kaisu, det har kommit ett brev,
jag måste förbereda mig på att bryta upp. Nej,
jag kan ingenting säga, Jag kan heller inte säga
henne, att jag inte längre omdiktar henne till en
orkidé från en enkel pion, Och allra minst kan
jag säga henne vad jag ibland tänker: Denna
sommar vill jag kalla Köttets sommar; vad öv-
rigt är, är tystnad,

När jag en hektisk höstdag åter förirrat mig
uppåt Datnajokk, råkar jag henne helt oförmodat.

— Är du här, Kaisu? säger jag förvånad.

— Ja, svarar hon och ser nedstämd ut.

Runt omkring oss tindrar luften i glasklar sval-
het och forsen bullrar i den blodröda björkskogen.
Men hon står där i sin gråa klädsel och med näbb-
skor på fötterna. Hennes nedslagenhet gör mig
ont, Kanske jag gjort henne orätt, Hennes ögon
ha mörka ringar, näsan har blivit smalare, Jag
känner en smula vemod över alltings bräcklighet
och ovaraktighet; det är inte så längesedan jag
sade till mig själv, att detta var kärlek, En gång
i våras möttes vi på denna plats och om natten
lågo vi vid varandras sida i lugn och kysk sömn,
Sedan möttes vi på nytt en regnig kväll, och kan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 23 20:21:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinnsno/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free