Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pavaegrngt Aa LA LON
PKAENHSNSNGDAN TA ARG Rn älrdal
64
kert intet annat begärt än det jag givit. Och för
att undkomma de förrädiska orden, väntar jag inte
tills hon svarat utan leder henne bort till britsen.
Men denna gång är hon inte undergiven och lydig
som förr. Hon värjer sig och gör mig häftig, men
plötsligt slår hon armarna kring mig och gråter,
tyst och hopplöst.
När vi åter komma till sans, ligger jag en stund
stilla och försöker övertänka hela denna sommar-
historia. Jag kan inte fortsätta den, jag vill inte
förlänga den. Ingenting i min andliga värld pas-
sar in i hennes, allt vi ha gemensamt hör våra
kroppar till, Jag borde ha förstått det förr, så
skulle det oundvikliga avskedet blivit lättare,
Älskar hon mig? Hon har ingenting sagt. Vet hon
ens vad ordet kärlek betyder? Som alla sina syst-
rar i denna armodiga dal tror hon väl att detta är
kärlek, Sedan barndomen är hon vand vid att
kvinnan skall ge vad mannen kräver, och om jag
nu är mättad och vill gå, så är detta bara som det
skall.
— Kaisu, säger jag dröjande, nu får vi inte
träffas mer,
Hon tiger.
Jag lägger mig på armbågen och ser på hennes
ansikte, Det är lugnt, Men hennes kinder äro
fuktiga av gråten, Jag böjer mig fram och kysser
| henne, Det är sista gången, tänker jag.
— Är du ledsen, Kaisu?
Hon tiger, fast det är som om hon ville säga
något,
— Du har ingenting sagt åt någon?
FRE rr tt RE END ERA Ra REN
Yr
Tr
a
ER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
