Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEA Ar Brera Age KN AA
67
I Himalajas tysta stenocean, i gränstrakterna
mot den eviga tomheten, växer Eranthis hiemalis,
vintergäcken, Medan snön faller över mina fjäll
tänker jag på den, Den växer ju också här.
Jag vet, att det ser så ödsligt ut: I den första
snöstormens brottsjöar kurar min stuga som en
gråhund, huttrande i kölden. Men den lever, den
andas. I spisen dånar dagen igenom en eld och
vid dess sken sitter jag och ordnar sommarens
under. Varje pressad växt sänder ut sin lilla me-
lodi, hela min stuga är full av blomstermusik. Var-
ligt breder jag ut min gråpapper på stolarna, ved-
låren, bordet, golvet, och jag hör den spröda
klangen av arternas öden omkring mig. Campa-
nula uniflora, nickar jag för mig själv och genast
ringer det bortifrån en fjälläng. Poa alpina, tän-
ker jag och en ton, varm av sol och kylig av snö,
stryker förbi uppifrån vidderna. Och om jag vis-
kar det enda ordet Rubus, väcker jag alla myrar
till liv och hör det förunderliga spelet av mils-
vida marker,
Ibland hör jag skidor resas mot väggen, ett byl-
te av skinn rullar in genom dörren och säger
Pourist! Jag reser mig från mitt arbete och tar
emot en gåva av kött, frusen fisk eller vilt. Män-
niskobyltet väntar på sin sup; och jag räcker fram
muggen med brännvin och ser hur ögonen lysa upp.
Så skrapar byltet med foten, dörren går upp och
skidorna raspa på nytt. Under några minuter böl-
jar en olustvåg omkring mig, men så är den åter
borta.
Ibland är det mina egna skidor som raspa, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
