Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 81
Det är en vaja. Hon ligger på sidan med en
blodpöl vid halsen, och i dödskampen har hon
sparkat upp snön runt omkring sig. I en vid cir-
kel är snötäcket också perforerat av stora varg-
tassar. Vi syna hastigt och sakligt spåren och dela
oss i två grupper. Vargarna äro inte långt borta
och vi ämna genskjuta dem,
Den gamle lapp, som jag sluter mig till, sticker
av som ett trollnystan genom vintergrånaden.
Långt borta susa de båda andra i en vid halv-
båge, Blåsten blir skarpare, men vi känna allt om
blåst och fjäll, om skidor och varg, och klättra
högre upp mot de bulliga höjderna, Jag känner hur
en vild glädje strömmar igenom mig, när jag släp-
per på för fullt utför en stupa. Längst inne i töck-
net ha våra ögon samtidigt siktat några suddiga
skuggor, som långsamt lunka framåt, Ha de redan
vittring av oss? Vi släppa dem inte ur sikte, men
dyka ner bakom topparna för att hindra dem dra
väder, och i ursinnig fart störta vi vidare.
Då hejda vi oss plötsligt vid ännu ett par ren-
kadaver. Sekunden efteråt ha vi åter satt fart,
men den hastiga synen har berört mig på ett nytt
och obekant sätt. Sedan barndomen har jag sett
hundratals rivna renar, jag har skjutit väl ett tjog
vargar, jag kan inte förklara varför jag just denna
morgon blir så djupt berörd av den välbekanta sy-
nen: en renko ligger med blodig hals och gapande
mule och i dödsögonblicket har hon framfött ett
ofullgånget foster. Det ligger bakom henne och
ser förundrat ut. ;
Just detta: det ser så förundrat ut. När jag åter
6 — Blomberg: Det brinner i snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
