Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
mitt liv sjunker bort i rosendimmor. Någonstädes
bortom denna dimma skymtar en kvinna. Det har
sagts mig, att jag en gång vidrörde hennes länd,
så att hon vart havande och kom till mitt hus, Jag
tror inte ryktet, allt är ju skuldlöst och gyllne i
mitt lydrike. Och när jag spejar ut från mitt torn,
kan jag upptäcka en mörk liten prick vid horison-
ten: där borta går det, som förr var jag, men
vad som var, det är vordet en lögn.
Då
Jag super. Men inte heller mitt superi är tros-
visst och fulländat. Jag går inte ut på min förstu-
bro och säger till världen: Se, jag har blivit dig
lik, kom och låt oss fröjdas tillsammans! Jag su-
per dolskt och fegt, ty skenet är mig ännu kärt.
Och fast jag understundom finner en dyster till-
fredsställelse i att upprepa min fars öde, uppreser
sig oftare min självkänsla till motvärn, Jag försö-
ker betvinga den, jag skriker tyst till mig själv,
att den måste dräpas. Men jag kan inte dräpa
den. Därför går jag i smyg till min kagge, fyller
mitt glas i löndom och dricker mig upp till deli-
ranternas yttersta förgård. Dit men icke vidare
går jag.
Jag vet inte om Kaisu ser och förstår mitt till-
stånd. Brännvin är henne välbekant och mitt tyst-
låtna kammarsuperi är högvördigt nog. Jag slår
inte sönder möbler, jag skrålar inte. Men vissa
dagar stiger jag inte ur sängen utan ligger med
ögonen i taket och ett romkrus på golvet bredvid;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
