Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
begav mig i väg till jordemodern, Det var en blixt-
rande kall natt med fullmåne, snön skrek under
mina pjäxor, andedräkten stod som en trumpet ur
min mun. Jordemodern var hustru till dödgrävarn
och det slog mig för första gången hur underfun-
digt detta var: I den gråa stugan lågo sida vid
sida en kvinna, som hjälpte livet, och en man, som
tjänade döden. Det var som om fullmånen stan-
nat rakt över denna stuga för att belysa den ma-
giska knutpunkten, När jag äntligen väckt den
gamla kvinnan och vi sprungo tillbaka mot präst-
gården, såg jag hur gnistorna flimrade ur skor-
stenen och plötsligt hörde jag också Kaisus vilda
skrik. Det likvita månskenet, kvinnans tjut och
gnistorna, som förskrämda sprutto upp ur skor-
stenen — allt detta samlade sig till en förtätad
bild av tillvarons outgrundliga hemskhet. Och
inom mig steg den eviga frågan: Meningen, säg
mig meningen med allt!
Så följde födelseaktens orgie i blod och skrik.
Jag satt inne i min kammare, badande av svett,
tills jordemodern kom in med ett bylte på armen:
barnet. Jag såg på det, hastigt och skamset. Ett
rynkigt, gråtande ting, skräckinjagande likt mig
Själv.
Men då jag åter blev ensam, erfor jag en ny,
egendomlig känsla, Jag sträckte på mig, det var
som jag växt, jag var fader.
Det går några dagar. Jag hade trott, att jag
skulle godtaga barnet motvilligt och ljumt, men
detta blundande, hjälplösa bylte lägger sig rakt
över mitt hjärta och smälter det sönder och sam-
ESR ot re
AO Jr Je I
TENN
Bk
a -
Pr
ERE
700 a
2 AR
(Me
IA,
för fd Se ve trå er
EN
Kö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
