Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
,
1
|
q
’
i
r
i
t
)
H
|
H
Li
,
i
|
113
Det är länsmannen som stiger in,
Även han blir förvirrad av att se mig. Han ger
mig en mörk blick, ansiktet blir hårt. Men kloc-
karn drar andan och känner sig räddad från sig
själv. Det uppstår en liten paus, jag ämnar åter
dra mig ut.
Men länsmannen har sitt att kämpa med, Han
har kanske letat efter Pekka, men det kan också
hända, att han inte gjort det. Ty häruppe vet var
och en så mycket om den andre; det kan ibland
vara farligt att röra vid härvan, Länsmannen bru-
sar plötsligt ut:
— Kyrkoherden är väl nöjd nu, kan jag tro,
— Nöjd? frågar jag och stramar till,
— Nöjd, ja! Kyrkoherden som tog sig an den
där tjyvstrykern!
Jag förstår inte vad mannen menar utan ser
bara på honom,
— Vem har jag tagit mig an? frågar jag sedan
lugnt,
— Tog ni honom ige i försvar, när han stal
plånboken!
Mannen är ifrån vettet, han vet inte vad han
Pratar, men jag blir uppbragt, ty jag ser en livets
och hoppets glimt även i klockarns ögon, Döden
är redan glömd, han sträcker på sin tunna hals och
lever,
— Han stal ingen plånbok, svarar jag fast, Och
jag kan inte underlåta att tillägga: Pekka är ingen
ämbetsman.
Nu far länsmannen upp; han blir röd av ilska
och fäktar:
8 — Blomberg: Det brinner i snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
