Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
— Nu har jag vittne på att kyrkoherden miss-
firmat ämbetsman! skriker han och pekar på kloc-
karn, Nu är det inte värt att komma undan, Det
här blir anmälan, det, var säker på det!
— Ni vet inte vad ni pratar, svarar jag och
känner medlidande med hans virrighet. Kan ni
bevisa, att Pekka är ämbetsman, ska jag genast
ge med mig. Och för att en gång för alla beröva
honom kuraget och klockarn hoppet, tillfogar jag
med själasörjarallvar:
— Härinne passar det er båda bättre att tänka
på döden och vad som kan komma efter den,
Så går jag.
Dårar! Men de hata mig sannerligen uppriktigt.
Jag rycker på axlarna och skakar av mig olusten.
Hemkommen ser jag Kaisu röra sig på mjuka
trampdynor kring vaggan och jag, som nyss känt
min ensamhet, erfar något av min gamla känsla
för henne, Tyst tar hon upp barnet, öppnar sin
blus och sätter sig på en pall. Barnet trevar iv-
rigt efter bröstet, som hon håller i sin hand. Jag
ser ner på modern och barnet och upptäcker, att
gruppen är uppbyggd av idel cirklar, idel klot.
Kosmos, världsbalans! Så gör Kaisu en liten rö-
relse, som djupt griper mig, För att underlätta
barnets diande trycker hon två fingrar mot brös-
tet. Och jag, som för några minuter sedan talat.
vid en lagens man, tänker på vittnesed, men också
på min egen prästkrage och de två stentavlorna . ..
x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
