Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
beläten står nu jag, döding, och bakom mig häng-
er bilden av den korsfäste, och jag skall tala och
sjunga, och en krögare skall svara, att med mig
vare ock Herran medan han önskar mig åt fan-
ders. Jag känner ett outhärdligt tryck i mellan-
gärdet, jag är nära att kräkas,
Men jag behärskar mig och stiger långsamt upp
i predikstolen. Jag är mycket sjuk, Däruppe läg-
ger jag ifrån mig predikokonceptet och ser ut över
församlingen. Mina ögon glida långsamt från det
ena ögonparet till det andra, Där är du och du,
tänker jag och ser idel döda ansikten stirra emot
mig. Jag vet inte hur länge jag står tyst, men det
har blivit dödsstilla i kyrkan,
Ja, de äro alla döda, tänker jag, de ha aldrig
levat. Men de tro, att de leva, de äta och dricka
och avla barn och samla på hög och beklaga dem,
som äro döda.
Dödskallarna stirra upp emot mig.
Och för dessa döda skall jag nu förkunna det
glada budskapet, att en, som de dräpte, åter upp-
stod. Och runt om i hela landet, hela världen stå
svartklädda män beredda att förkunna detsamma.
Så hör jag något falla i golvet med en duns och
vaknar upp. Därefter börjar jag tala.
Jag vet inte hur länge jag talar och heller inte
vad. Men jag talar visst om en uppståndelse, som
varit förgäves, ett liv, som förfelades. Nej, det är
inte jag som talar, det är en obekant, en främling,
men hans ord leva i min mun och predikokoncep-
tet är skjutet åt sidan, Och denne främling, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
