Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
att göra än låta frakta ner honom till kyrkboden.
Församlingen har ett nytt levande lik att dra för-
sorg om.
Djupt uppskakad stänger jag in mig på efter-
middagen. Vilken skör tråd balanserar inte män-
niskan på! Vilka sällsamma makter behärska hen-
ne inte! Och plötsligt tänker jag: Dödingarna?
De själar, som varken komma till himlen eller hel-
vetet, de evigt utestängda, de halvsyndiga — an-
devärldens läderlappar.
Hör jag inte själv till dem?
Luften i min kammare stinker av exkrementer,
jag tänker på Swedenborgs inferno och överman-
nas för en stund av min gamla vanmaktskänsla.
Jag vet, att överallt i stugor, pörten och kåtor
skall man snart dryfta Andaras’ öde och se ett
järtecken i att hans förnuft övergav honom just
härinne. Man skall utlägga det på tusen sätt;
ingen kan beräkna tankebanorna.
På påskdagens förmiddag är kyrkbacken luddig
av pälsar, klockorna ringa förskrämt i blåsten, ty
nordan ryker vass, Jag går in i den kalla sakri-
stian och hör oväsendet från dem som tumla in i
templet. När jag stiger för altaret, ser jag den
välbekanta synen av lappar, som vräkt sig på gol-
vet, i gången, på bänkarna, och myndighetsperso-
nerna, som pussiga slagit till som en rad korpar
på främsta platserna, Längre bort i kyrkan stoja
småbarnen, och hundarna stryka omkring. Detta
är alltså människor! Detta är alltså Guds avbil-
der! För dessa steg han alltså ner i dödsriket och
uppstod på tredje dagen! Och inför dessa guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
