Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
En afton ser jag domkyrkan i Uppsala dyka
upp över slätten, Jag är nära gråten av rörelse.
Så starkt har du alltså hållit mig fången under
alla dessa år, lilla stad med det stora huvudet!
Jag ler genom tårarna åt min egen rörelse och åt
minnena, som i detta ögonblick överdras av blad-
guld,
Ensam går jag dagen därpå genom min ung-
doms gator, jag tittar in i det hus, där jag bodde
som student, jag följer Fyris’ strand, Melankoli
och glädje bölja över varann, jag får gamla stro-
fer i munnen, jag ser vad tiden gjort med mig
själv. Här har jag drömt om att behärska värl-
den — vad blev det av drömmen? En gång stod
jag just på denna bro och såg mig själv, vithårig
och ärekrönt, skrida förbi mellan vördsamma led
av lärjungar; mitt ansikte var så milt och vist.
Vad är jag nu? En torftigt klädd främling från
en gudsförgäten landsända, en stackars polarteo-
log. Ett ögonblick tänker jag rymma innan någon
igenkänt mig, men beslutar att dock uppsöka min
gamle lärare,
Jag går uppåt Carolina och viker in på den väl-
bekanta gården med de höga träden. Här är allt
som förr, samma blommor i trädgården, samma
stilla resedadoft över livet. Jag drar i klock-
strängen och snart sitter jag i samma gamla soffa
som jag tenterade i. Jag ser mig omkring, nej,
här har tiden inte nänts gnaga sönder tingen, Där
äro klaveret och bysterna och kandelabrarna — nu
kommer han! :
Dörren öppnas och in kommer en gammal man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
