Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Vad skall jag svara? Jag är djupt rörd och
djupt skamsen och jag framstammar ett tölpigt
tack medan min broder bekämpar sin förvirring.
Sent om kvällen bryta vi upp.
Min bror, som så oväntat korsat min väg, trugar
mig följa sig till härbärget. Han är bragt ur fatt-
ningen och kanske avundsam, och även jag är det.
Ty jag skyller den gamles överdrifter på vinet och
åldern och jag avundas väl också min brors rykt-
barhet och smidighet. Vårt samtal går trögt, vi
hålla oss länge till utanverken och tala om ge-
mensamma minnen vid punschen och långpiporna.
Till sist säger han emellertid:
— Jag lyckönskar dig till din framgång i kväll.
Nu har du ditt stora tillfälle, Lasse, om du sköter
dina kort väl.
— Hur menar du? frågar jag, fast jag mycket
väl förstår vart han syftar.
— Jag menar, att du nu bör uppvakta profeter-
na och de skriftlärde, skaffa dig förbindelser med
ett ord. Om du sedan sköter fransmännen bra, så
att de kommer tillbaka med goda resultat, bör det
bli en relativt lätt sak för dig att återvända till
akademien,
Dessa tankar ha flimrat igenom min egen hjärna
under kvällens lopp, men nu, när de utsägas av
en annan mun, stöta de mig som låga och förakt-
liga.
— Kanske, säger jag alltså motvilligt.
— Jag kan nämna, att den ena fransmannen
antydde, att du förmodligen har hederslegionen i
en liten ask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
