Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SK
133
— Han skämtade naturligtvis, svarar jag för-
ringande, fast jag känner en liten glädjeil.
— Säg inte det, Lasse. Har du förresten aldrig
tänkt söka något pastorat härneråt? Det vore ju
utmärkt för ditt vetenskapliga arbete.
— Åjo, jag har väl då och då funderat på det.
— Ja, för jag förstår att du måste vantrivas där-
uppe. Ditt ansikte säger det redan. Du har blivit
gammal, Ingen att tala med, bara råa lappar och
bönder.
Allt detta är ju så sant. Men jag känner ett
sting, när han kallar mina församlingsbor råa. De
äro det, ja, ja. Varför gör det mig då ont att höra
honom säga det?
— Du och jag har ju båda kommit därupp-
ifrån, svarar jag utan att klargöra för mig varför
jag svarar så.
— Ja, infaller han skrattande, även från Naza-
ret kan komma något gott, Men det finns ett ord-
språk om att kasta pärlor för svin.
För andra gången får jag detta ordspråk i an-
siktet! Tankarna jaga från Uppsala till Rosbye,
Kaisu och tillbaka. Jag tiger.
— Jag ska gärna hjälpa dig, jag känner ju alla
människor härnere.
— Tack, nickar jag tankspritt och pinsamt be-
rörd. Skulle jag alltså taga hjälp av min yngre
bror, plöja med hans kalv?
— Men får jag då ge dig ett gott råd, Lasse,
utan att du blir stött?
— Gärna, säger jag avvaktande och ser upp på
honom, Han håller sin pipa så elegant, med lill-
NAMN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
