Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
och fyrtio nätter. Evangelisternas berättelser stå
helt plötsligt i nytt, levande ljus för mina ögon.
Helt plötsligt minns jag också påskdagen, då jag
slog ner timglaset och knäföll inne i sakristian. Och
på nytt erinrar jag mig min gamle lärares ord om
människorna och blommorna, Halvt omedvetet
bryter jag en liten knippa fjälljung och betraktar
dess rödvioletta kronor. Göken gal alltjämt och
en annan svarar på avstånd.
Maurice ser på sitt ur, reser sig och säger:
— Dödergöken ropar, låt oss bryta upp mot
Paris alltså!
Det kommer en ny dag, då vår proviant är på
upphällningenh och fisket slagit slint. Nödsakade
att dela ett par harrar, föreslår den hungrige och
muntre Jean att vi på lapskt sätt borde försöka
sejda. Vi fördjupa oss alltmer i trolldomskonsten
och jag berättar vad jag hört om nåjdernas makt
och själv upplevat. De godtaga berättelserna som
kuriösa folkmyter och sagor; de jämställa dem med
spökhistorier, och då jag försäkrar dem, att säll-
samma ting verkligen alltjämt inträffa, roa de sig
kungligt. Deras rationalism gör mig slutligen en
smula het, jag säger:
— Vi måste komma ihåg, mina herrar, att veten-
skapen till stor del bara är en ny form av vidske-
pelse, en övertro på förnuftet, och att man med lo-
gikens hjälp kan göra själva korpen vit. I ert eget
land var man en gång dåraktig nog att hylla gudin-
nan Förnuft. Minns ni, att det var en sköka!
-— Men avhänder man sig förnuftet och logiken,
river man upp hela gärdet, genmäler Jean. Tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
