Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA Passet
143
— En svensk lärd har sagt, att man skall söka
sanningen även om den leder till helvetets portar.
Det är stolt, men fel.
— Fel? frågar Jean. Han har ju formulerat den
förutsättningslösa forskningens princip alldeles för-
träffligt.
— Ja, men sanningen leder aldrig till helvetet,
utan till dess motsats.
Och i samma sekund som jag säger detta, sveper
igenom mig en kall, vit vind, ett rop ur fjärran ..
Så kommer alltså vår sista dag.
Med de pressade växterna strödda över hela
rummet samtala vi ivrigt och bunta under tiden ihop
bladen. Vi äro så upphetsade som man gärna blir
inför ett vemodigt avsked. Mitt i samtalet hejdar
sig den romantiske Maurice och suckar överdrivet:
— Vacker flicka, jag älska dig. Är det riktigt?
Jean och jag skratta, och han skrattar själv.
Jean, den spefågeln, börjar sjunga en öm visa med
karikerat patos, drar fram en lapsk kvinnohätta,
sätter den på sig och lägger fingret blygt över mun-
nen. Men plötsligt tar han sig dödligt förtvivlad om
huvudet och utbrister i höga jämmerrop.
— Vad är det? fråga vi bestörta.
— OO, o, o! jämrar han sig och håller sig ömsevis
för huvudet och magen. Jag har inte kysst en enda
flicka sedan vi var i Tromsö!
Och uppgiven raglar han till en öppen koffert
och sjunker stönande ner i den med benen i vädret.
Maurice vrider sig av skratt, själv skrattar jag ock-
RPS TIDRT SERKE IS
RAT
READ LAREEe AR ELAN KAR NERE NGN
MR MNC
ISTES
Kr G
RK REK
OL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
