Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Men den odödlige hycklaren inom mig slätar ut
mitt ansikte till högvördig ämbetsmin och eftersom
jag förstummats, klappar hycklaren hennes arm
som om han förstode allt och själv genomgått alla
kval. Då märker jag, att dörren till rummet var-
ligt skjuts upp; Jeans muntra ögon bli synliga i
springan, Han tror sig ha gjort en delikat upp-
täckt. Jag släpper hastigt flickans arm, pinad av
misstydningen, och mumlar hjälplöst:
— Sök upp mig, när jag kommit hem, Här är
jag så jäktad.
Just dessa ord säger jag, och jag säger dem i
min allra mest förstående ton. Men jag skulle
kunna skära tänder över min egen hjälplöshet, min
förljugenhet och råhet. Förvirrad tar jag henne
om skuldran och för henne till ytterdörren. Hon
går med nedböjt huvud ut i det klara solskenet —
en liten skugga bara; hennes nacke är ett döds-
dömt barns. Ja, ett dödsdömt barns.
När hon gått, blir jag ifrån mig av upprivenhet,
Jag ställer mig i det skumma hörnet, där hon nyss
stod, och döljer ansiktet med mina mot väggen lyfta
armar. Hela min kropp darrar, jag biter mig i
läpparna för att inte övermannas av gråt; hela ti-
den ser jag hennes nacke. Gud, vad har det bli-
vit av mig! Det är ju bara lögn och bedrägeri, allt
jag lever i! Kristallnätet har obönhörligt fångat
mig, jag är inspunnen i en kokong av idel gemen-
het och ondska. Jag äger inte längre det minsta
allvar. Jag kan inte fortsätta detta liv! Jag måste
ut ur nätet, ut till varje pris!
Men jag måste behärska min upprördhet, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
