Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
jag vet ju ingenting — allt måste vara sjuka fan-
tasier, ty detta kan Kaisu aldrig ha gjort sig skyl-
dig till,
När jag stiger in, spritter Kaisu upp och stirrar
på mig med förfärade ögon, som med skakande
tydlighet säga mig, att jag ändå gissat rätt. Jag
ser tillbaka på henne med en sinnessjuk blick, Där
står hon — hur skall detta sluta?
Då jag känner, att jag är nära att förlora herra-
väldet över mig, går jag förbi henne utan att stanna
och in i min kammare, Mitt jag är knutet i en
hårdknut, jag lägger frånvarande böckerna på bor-
det och står flera minuter alldeles stilla. När jag
samlat mig, går jag ut i köket på nytt. Där står
Kaisu, och även hon synes ha stelnat mitt på golvet.
— Kom in, Kaisu, säger jag med yttersta lugn
och går tillbaka in i kammarn, där jag sätter mig
vid skrivbordet.
Hon kommer långsamt och styvt inskridande i
rummet, blek, dödsblek.
— Sätt dig, säger jag lågt, och hennes gestalt vi-
ker sig stelt. Så se vi på varandra. Jag ser, att
hon knappast vet var hon befinner sig.
Medan jag knäpper händerna så hårt som om jag
ville hindra dem från att göra farliga rörelser och
medan jag oavvänt ser henne i ögonen med hopp-
löshetens lugn, hör jag mig forma några ord:
— Nu måste vi vara mycket lugna, Kaisu. All-
deles lugna. Nu ska du säga mig sanningen om
romkruset.
Jag talar långsamt och lågt, o Gud, jag höjer
inte rösten medan jag säger detta. Men i nästa se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
