Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EAS Un ne ss
VTT
borde tänka på döden. Nu får jag säga detsamma
åt kyrkoherden. Här finns både knivar och kulor.
Men gudskelov! mitt mod sviker mig inte all-
deles, min reträtt blir inte så snöplig. Jag bärs av
mitt rena samvete och tillägger:
— Ryktet rör mig inte, länsman. Nu har jag
bränt mina skepp.
— Åhå, blåser han ut sin segerfanfar, det är att
gå på vattnet nu då!
— Jag håller på att lära mig den konsten, sva-
rar jag en smula emfatiskt och ser honom i ögonen,
tills han blinkar. Sedan går jag.
Det har börjat skymma, och nu måste jag vara
ensam. I den djupnande skymningen går jag med
dunkande tinningar ner mot älven, som frusit till
under gårdagsnatten. Barmarken är hård som
lava. Snart är jag bortom byns gårdar med de
höga brunnssvänglarna, och beger mig frånvaran-
de ut på glansisen. Jag tänker knappt på vad som
hänt, ty mitt förnuft har för längesedan benat upp
min belägenhet. Men vad vill du mig, Gud? frå-
gar jag lågt och inträngande medan jag halkar fram
på den tunna ishinnan, Vill du böja mig ännu dju-
pare mot jorden? Vill du knäcka mig eller prövar
du bara min styrka?
Det råmar kring de mörka stränderna, ty det har
blivit kväll och aftonrodnaden har slocknat. Mitt
ute på älven stannar jag och genom isens muller
hör jag slagen av mitt eget hjärta. Under mig den
tunna hinnan, ovanför mig den arktiska rymden,
fulltecknad av stjärnbilder. Jag ser upp mot de
skridande världarna. Länge står jag i den mull-
12 — Blomberg: Det brinner i snön
=E
PR
RETA
Egg
,
ITE
NNE
ET
tan
hb
kB ARR ATA ERE,
Öm
Ry
a = = — = —
FER
—-
Ra
RR
POET
En
K
ET
SR RR a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
