Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
rande ödsligheten och betraktar de fjärran gnistor-
na däruppe. Därefter faller jag på knä.
Ja, böj mig! Nu ber jag dig därom. Pröva min
styrka, men släpp mig inte. Ryck upp den sista
rottågan i mitt högmodiga jag. Här ute på den
sköra hinnan över de oroliga djupen och under
rymdens stränga stjärnor ber jag om mod. Inte om
lycka och inte om ära, bara om mod. Ty mod är
tro, och tro det enda viktiga.
Jag ligger länge på knä och i mina öron ljuder
det mörka mullret av hårdnande is. Runt omkring
mig gnistra också stjärnornas spegelbilder; jag
grips till sist av den svindlande känslan, att jag
lyfts upp i deras sanna element. Ett stjärnskott
ritar plötsligt sin båge i rymden och bågen reflek-
teras klart i isen; deras banor mötas och förenas
framför mig.
När jag slutligen stiger upp är jag fylld av en
stor visshet, ett djupt lugn, och i den skarpa kölden
går jag åter hemåt byn, vars svänglar resa sig som
galgar över en huvudskalleplats.
Dagen därpå ligger jag i brinnande feber: lung-
inflammation,
Allt sker med dramatisk hast, hela mitt jag slun-
gas ut i öderymderna som en meteor; nu möter jag
det väldigaste av alla majestät; Döden.
Och nu säger jag dig, kloka människa i fram-
tiden: Intill denna stund var min klokhet inte mind-
re än din, min kunskap inte heller; i många stycken
var jag din överman. Men klokheten hjälper oss
inte, kunskapen förslår inte. Du blir inte en ny
människa genom att byta namn och inte helig ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
