Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
och anammar det! Länge dolt bakom ord och åt-
hävor uppenbarar det nu sin väldiga innebörd för
ordets och åthävornas slav! Vad vi skuldlöst bära
av livets lidande försonar vår skuld och bryter dö-
dens udd! Så blir törnkransen segerkrona och
smärtans skri förvandlat till den klara ton, som
går genom livet, underfundig och meningsrik.
Jag ligger i min svettvåta bädd och lyssnar till
den klara tonen medan livets morgonljud sorla på
avstånd: kvinnornas dämpade röster, mitt barns be-
kymmerlösa joller, några fåglars pip därute i köl-
den. Så fick jag alltså leva ännu en tid. Ännu
matt av kampen betraktar jag Kaisus utvakade
och hålögda ansikte, där hon tyst tassar kring min
bädd. Viskande ber jag henne visa mig barnet och
hon sätter sig på min sängkant med den lilla i fam-
nen. Jag tar den lillas hand, den kniper till så
fast kring mitt finger: livets hand. Hon vippar och
skrattar; hennes första tänder lysa som snödroppar
i munnen ... ja, livets hand, livets skuldlösa snö-
droppsglans. Utan att vi bliva såsom barn ...
Men ännu måste jag ligga stilla, på rygg som
besegrade pläga, och rikta mina blickar uppåt, så
att också ett helt litet barn ser ner på mig från sin
fågelhöjd. Timmarna droppa och mina händer
orka ännu ej hålla en bok. Så knäpper jag dem,
och jag tänker på denna underliga rörelse: att låsa
sina händer, att sluta ringen. Mina händer ha bli-
vit magra, ådrornas kvistverk avtecknar sig skarpt
mot det gulvita skinnet och vid handlovarna sprit-
ter pulsen, ivrigt och rytmiskt, Skinn och ben,
körtlar och blod: en människa. Och någonstädes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
