Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
RR
perioderna skrida pompöst förbi; men trösta de
dem, som kämpa med livet? Röksvampar! Vid
stora vintergraven duga de inte,
Dagarna jaga, aldrig ha de jagat som nu, när
jag måste skynda, Livet — en blixt mellan två
mörker, och nu har jag sett mörkret och blixtens
bana. Jag vet vad jag måste, Jag måste det som
människor kalla det svåraste av allt. Mina kraf-
ter äro ännu så erbarmligt usla, att jag ofta snubb-
lar över mina skidor eller är nära att falla ur min
pulka, Ty jag måste ju ut i byarna, där nöd rå-
der. Sommarn har varit för torr, hösten för blöt,
skörden har slagit fel i hela landet. I renhjordar-
na har pesten härjat och hungern glåmar överallt,
Människan lever inte av bröd allenast, men när
barn hungra har djävulen sabbat. När Kaisu en
dag säger, att vårt visthus snart är tomt och att vi
inte kunna ge bort mera, grips jag av avsky för
mig själv, som i åratal haft övernog,. Jag måste
straffa mig. Jag sätter mig på svältkost, Och när
jag en dag får brev från min broder, som siratligt
lyckönskar mig till mitt nådevedermäle, sänder
jag honom emaljstjärnan och ber honom förvand-
la den till mjöl. Ty stjärnor ha vi nog av, men
mjöl saknas, Jag sänder honom också min stora
växtsamling med samma begäran; den bör vara
värd några riksdaler. När jag buntar ihop de tu-
sentals bladen, sticker det till inom mig. Minnena
flyga förbi. Men jag måste även detta — farväl,
blomsterlik, människorna äro förmer!
Och dagarna jaga, julen rycker närmare, nöd-
julen,
RR
REN RE be a on
sånn bg tell Br gg Eg nl
d
t
»
|
7
Lä
na
,
7
1
ir
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
