Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
människa, min hustru, och hennes skuld är inte
större än min,
Men om hon trots allt gör något med sig själv?
Jag lutar mig mot skidstaven och tänker länge
även på detta. Själv har jag ruvat över mitt öde
och velat bära hand på mig — å, under hela min
ungdom följde mig denna mörka vilja till förin-
telse och för bara någon månad sedan bubblade
den upp för sista gången. Har inte hela min kamp
varit en kamp mot denna tanke, som besätter var-
je människa i lidandets stund innan hon vet lidan-
dets mening? Hur skall jag besegra tanken hos
Kaisu?
Och jag far hem och sätter mig på nytt hos hen-
ne och talar och läser och visar henne hur jag
håller av henne och hur oumbärlig hon är för mig
och vårt barn, Och till sist viker bannet, hon kan
åter le; så börjar hon julstöket och jag hör hen-
ne rent av gnola psalmer ute i köket.
På julaftonens morgon kommer hon in i min
kammare, och jag blir mycket lycklig, då jag ser
hennes lugna ansikte, Gudskelov, det svarta mol-
net är borta, Jag tar henne på knäet. Denna gång
blir det säkert en pojke, säger jag, vad skall han
heta? Framför mig ligger julevangeliet och jag
läser långsamt om barnet som tillbads av de tre
vise männen. Jag berättar om de vise männen.
Därefter kysser jag henne. ’ Då märker jag, att
hennes mun är mycket het.
— Kära Kaisu, säger jag rörd och smeker hen-
ne över kinden, I detta ögonblick minns jag vad
vi genomlevat tillsammans, vårt första möte, våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
