Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOR
sorger och misshälligheter, och jag gläds över att
vi kommit varandra närmare igen.
Kaisu sitter i mitt knä och hennes hand beskri-
ver en liten rörelse, som väcker än större ömhet
inom mig. Hon låter handen stryka över min nac-
ke, Så harsklar hon sig och viskar med en röst,
som blivit hes:
— Jag ville bara be dig förlåta allt ont jag gjort
dig. Du har varit så god. Alltid.
Jag känner hur hennes kropp skälver och tryc-
ker henne intill mig medan jag själv ber henne
förlåta det onda jag gjort. Men djupast nere i
den lycka jag känner rör sig en dov och formlös
ångest. Jag skjuter henne ifrån mig och ser fors-
kande in i hennes ögon. Hon förstår mina tankar.
Hon möter min blick lugnt och skakar sakta på
huvudet.
— Nej, nu är jag lugn, viskar hon.
Så tar hon min hand och kysser den innan jag
hunnit dra undan den,
Då jag en stund senare kommer ut i köket står
hon och stoppar ner några små matbitar i en kont.
Pigan hjälper henne, ovilligt och vresigt, Kaisu
vänder sig mot mig och ber mig om lov att få rän-
na hem till de sina med julgåvorna, och fast jag
ogärna vill släppa henne ensam, är jag bevekt av
hennes ömhetsbetygelser nyss och ger henne lov.
— Men lägg då i lite mer, säger jag. Du ska
också hälsa dem så kärt.
Kaisu svarar, att det är nog, men hon vill också
för denna enda gång taga Linnéa med,
|
4
AR
SriEg tek
Or
SR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
