Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
skap med allt och alla. Är detta dunkelt? Då är
det självklara gåtfullt.
Dagarna krypa — å, aldrig ha de varit så långa
som nu.
— Varför söker du mig, Pekka?
Han kommer en sen kväll och stannar vid dör-
ren med ögonen stint fästade i golvet. Mössan
snurrar mellan hans händer som en svart boll, en
mörk planet. Han sneglar på pigan och jag för-
står, att han vill tala 1 enrum = kom in här, sä-
ger jag alltså och släpper in honom i studerkam-
marn,
Han står med tuggande käkar och händerna dol-
da i mössan. Hans mun blir långsamt smal som en
skåra, jag ser, att han är vid randen av något
ödesdigert. Tystnaden ringer omkring oss. Så drar
han långsamt högra handen ur mössan och i han-
den håller han en kniv. Han stirrar på kniven,
som darrar i ljusskenet, och utan ett ord lägger
han den på mitt bord.
Ett ögonblick genomilas jag av fruktan, och
minnet av kvällen, då samma kniv slog in i ladu-
väggen, susar förbi. Men redan innan den breda
klingan helt krupit fram ur mössan, vet jag att
Pekka intet ont har i sinnet. Hans rörelser säga
det ännu tydligare än hans slutna ansikte. I den
ringande tystnaden grips jag av djup högtidlig-
het, ty jag anar vad som försiggått inom denna
slagbjörn till karl. En gång har han velat mörda
mig. Kanske kniven bränt i hans näve många
gånger, spruttit som en fisk i mörkret framför hans
ögon. Till sist har den skrämt honom och nu måste
ASS
a
An
w
TA
’
RA
RR
Lä
salen ka BE kö
Rb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
