Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyt
AVN iv mo
203
PR SE a RA
par
han kasta den ifrån sig, offra den, ge den åt mig,
som en gång givit honom den tillbaka. Han kom-
mer till mig med skarpslipad ondska och ber
mig frälsa honom från den. Och han kommer i
en stund, då jag ropar efter ett tecken, efter en
bundsförvant. Han lägger sin fetisch framför mig
— där ligger den och glittrar i ljusskenet.
Jag stiger långsamt upp och lägger min arm
kring hans skuldra, den breda björnskuldran.
— Jag trodde på dig, Pekka, säger jag låg-
mält.
Men inom mig ropar det: Bundsförvant, bunds-
förvant!
Då ger han upp. Då löser sig hans samman-
vridna, hårda själsknut, skuldrorna börja skaka i
en halsstarrigt återhållen gråt; han skär tänder
medan kindmusklerna och halssenorna svälla.
Någon minut stå vi tysta. Så få vi fatt i var-
andras händer och trycka dem som om vi ville
trycka dem sönder och samman,
Det blir morgon innan Pekka går. Då har han
berättat allt. Långsamt, snubblande, men med för-
bittrad envetenhet har han vrängt ut och in på
sitt liv. Ända sedan jag tog honom i försvar mot
handelsmannen har det malt och molat inom ho-
nom, Han har supit och slagits för att komma un-
dan molandet, och när han rådbråkade klockarn
var det lika mycket för att hämnas mig som sig
själv, fast han först nu förstår det. Hela tiden har
han velat mörda någon, och han har supit dubbelt
för att skaffa sig mod. Han ville mörda klockarn
eller länsmannen eller mig — kanske helst mig.
FE SR RES
a
- EEE S
TT
BE ög
EN
Eg
RU
TT
mä
ES
=
IH
L
IH
I
SEE
RS Te RU UR
re
su, Sa
NR SE
SA
RN Ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
