Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Han svarar snabbt och övat:
— Ått ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud
vad Gud tillhör, eller hur?
— Och vad tillhör då kejsaren?
— Jag förmodar, svarar han, själv leende, att
det är vad som blir över, när man givit Gud det
som är hans.
— Vår gamla meningslösa ordbollning, kära
Karl August! Ingen kan tjäna två herrar utan att
vara bådas ögontjänare, Kejsarvilja och gudsvilja
går sällan i par.
— Jag vet att du tror det numera, säger han
och betraktar sin pipa. Var det därför du sände
hederslegionen till mig?
— Hm, Jag hade ingen användning för den,
— Jag försöker förstå dina skäl. Men jag kan
inte dölja, att du sårade mig med det.
— Skadade jag ditt anseende?
— Det är inte utan. Vi är ju bröder. Och just
då kom den mycket olägligt.
— Förklara dig närmare, Jag är ledsen, om
jag skadade dig.
Han ser på sin pipa, höjer därefter huvudet och
frågar:
— Har dina korrespondenter i Stockholm eller
Uppsala ingenting meddelat dig om min cour?
— Din cour? Nej. Jag har förresten inte längre
någon korrespondens att tala om,
— Jag måste ju tro dig på ditt ord. Och någon
anledning att känna avund mot mig har du väl
heller inte?
— Hur kan du inbilla dig något dylikt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
