Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vp Ses särån tre njö NICE 5
SG pl a Sr AE Ar ANA inn
KEN
gl
EE
271
hand på hans bröst: stilla, kallt. Hans ansikte är
hemskt att skåda, förvridet i yttersta fasa, blått
under de glesa skäggstråna; det rycker i mitt eget
ansikte, då jag ser ner i hans,
Här slutade alltså kampen, Jag böjer mig, lyfter
hans kropp och bär den till sängen, lägger hans
armar i kors över bröstet och försöker sluta hans
ögonlock, Men det är försent, Han, som blinkade
sig så knipslugt genom detta livet — nu stirrar han
vidöppet in i döden, En människa, varför levde
han? Och vad skall jag säga dem, som ännu leva
och stå runt hans dödsläger? Jag knäpper mina
händer och sjunger med låg röst den gamla psal-
men:
RANE
NE I
MT
Fr SK
EA
ören
ss
EK
Q
-
KE
a
mm
Re fann kt Jå en ger
ör
Mr
Ty AT EKOT AF DLR LEA ng
-
S
LL
SER
Sr fe Mp
fö
RODERERE,
SEA
SAM
I levernets bekymmer sänkt
du ser ej, huru oförtänkt
din dag till skymning skrider.
Du tror dig säker, stark och vis,
du jagar efter jordens pris
och om dess torvor strider,
O människa, o människa,
till aftonen det lider.
;
a
”
7
|
4
NER
ba hr RTR
RER BURRE BRT We Rp UR
ae
SR
Och när du strävar här som bäst,
så nalkas en ej bjuden gäst:
Vi honom döden kalla.
Då bryts den säkres överdåd,
den vise månde sakna råd,
den starke måste falla.
O människa, o människa,
han nalkas dig och alla.
+x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
