Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
— Tack! Nu vet jag var jag har dig och träter
inte längre med en förryckt läsare.
— Kalla mig vad du vill Om du inte sätter
större värde på lögnaktig småklokhet än på ärlig
»förryckthet», så ber jag dig ära mig med att be-
svara en sista fråga.
— Fråga!
— Vad är kyrkans uppgift? Och prästens?
Han sitter spänd på sin stol med händerna hårt
om armstöden. Men nu flyger en sky över hans
väderbitna ansikte, han gör en rörelse med skuld-
rorna som för att skaka av sig tankar dem han
själv tänkt och oroats av. Skulle där innerst inne
i denna fasta jätte finnas rum för oro, för tvivel?
Han stryker hastigt sitt skägg och fixerar mig med
sina befallande ögon.
— Kyrkans uppgift, svarar han klart och fast,
är att föra människor till Gud och prästens upp-
gift är att visa dem vägen via kyrkan och dess
dogma. Vill du börja en lärostrid? Då är både
plats och tidpunkt illa valda, broder Lundius.
— Nej, ingen lärostrid. Men jag vill slå fast,
att allt som hindrar kyrkans och prästens upp-
gifter är ont. Du erkänner?
— Det självklara erkänner varje förnuftig män-
niska,
— Kyrkan har alltså intet självändamål, dog-
mat inte heller, prästen allra minst. Målet är hu-
vudsaken, vägen en bisak...
— Med ett ord: du tvivlar på både kyrkan och
dogmat?
— Så länge kyrkan tillbeder både sig själv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
