Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svan träffsäkert uttryckt det. Här framträder
"dubbelställningen" tydligt och klart, och samtidigt framträder
med all önsklig klarhet den säkerligen första och största
skillnaden mellan den gamla stammens opponenter
och de som kommo sedan. De gamla opponenterna
voro — med undantag af Lundgren, den älskvärda
ironikern och flyttfågeln, som man aldrig lyckades fånga
in i buren — s. k. lojala ämbetsmän, hvilka
offentligen togo sin kritik till fånga under lydnaden för hvad
som kommer — ofvanefter. Näfvarna knötos i
byxfickan, medan ryggen siratligt, liksom af sig själf, böjde
sig i vinkel för — dilettantismen i de högre luftlagren.
— Hvarför bråka? — "Den egentliga konsten hör oss
ej till.* — "Allt går ändå sin trygga ökgång." — "Vi
måste åtnöjas med att vid årets slut befinna oss på
samma punkt som vid dess början." Återigen:
hvar-för bråka? — svenskens valspråk!
Hvarför icke bråka? Hvarför icke rifva upp
him-och jord hellre än att nöja sig med en jord och en —
himmel (dilettantismens) där inga "fria konster" kunde
växa, och allra minst en fri svensk konst? — Så skulle
en senare tids lösen komma att lyda.
De gamla opponenterna hade småningom lärt sig
till den grad förakta Sverige som konstland, att de
slutligen ansågo hvarje försök till kamp mot det rådande
systemet absolut lönlöst och likgiltigt.
"Må patrioten fjanta,
basunande om konstens lif i norden;
konst är likväl en alltför sydländsk planta
för att få trefnad i den svenska jorden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
