Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Är en sådan indelning riktig? D:r Müllers åsigt om en vestlig och en östlig grupp inom den nordiska bronsåldern. Granskning af denna åsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större delen af Meklenburg-Schwerin räknas till det
vestra området, och återstoden af detta land samt
Meklenburg-Strelitz till det östra. Norra delen af
Sjaelland anses visserligen i allmänhet höra till det
vestra området, men i vissa fall 1 räknas hela denna ö
till det östra området. Det synes ock vara mindre
lämpligt att hänföra den norra delen af Sjadland till
ett vestligare område än den fullt lika vestligt belägna
södra delen af samma ö.
De skäl, som d:r Muller anför för sin åsigt, äro:
I) De flesta typer, som ansetts höra till den äldre
bronsåldern, förekomma hufvudsakligen i det vestra
området. Vissa af dessa typer hafva på grund af ett in-
flytande från sydvest uppstått i nordvestra Tyskland,
hvarifrån de fullt utvecklade förts till Skandinavien.
De flesta typer, som ansetts höra till den yngre
bronsåldern, förekomma hufvudsakligen i det östra om-
rådet. Vissa af dessa typer hafva på grund af ett in-
flytande från sydost, samtidigt med de nyssnämnda,
uppstått i nordöstra Tyskland, hvarifrån de fullt ut-
vecklade förts till Skandinavien (sid. 212, 235, 250).
II) För det vestra området var jordandet af liken
utan att bränna dem ett karakteristiskt drag. I det
östra området, der grafvar med obrända lik äro långt
sällsyntare, var likbränning det allmännaste grafskicket
(sid. 255).
III) Den vestra gruppens fornsaker förekomma öfver-
vägande i grafvar, den östra gruppens är deremot före-
trädesvis representerad i moss- och markfynd (sid. 234).
IV) Både östliga och vestliga former förekomma i
stenålderns grafvar i Skandinavien, och båda grupperna
hafva derför, hvar på sitt område, nått tillbaka till
bronsålderns början (sid. 239).
1 Såsom t. ex. i fråga om hängkårl och spännen af »östlig» typ;
Muller, anf. afh., sid. 212 och 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
