Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bihang
- Giordano Brunos åsikter i filosofiens hufvudfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Alla ting lefva; himlakropparne äro besjälade väsen,
alla ting på jordens yta, alla ting under jorden hafva i
viss mån och i förhållande till sin beskaffenhet känslor,
själfva stenen känner, ehuru på ett sätt som undflyr
människans uppfattning.“
(Ur skriften: Om monaden.)
Människolifvet och dess mål.
“Hvad är människans bestämmelse? Att utforska
den högsta sanning med sitt förstånd, att göra det högsta
goda, hon förmår, efter sin viljas beslut. Bägge dessa
ting äro henne ett naturligt behof.“
(Ur skriften: Om orsaken, grunden och enheten.)
“Dårar äro de, som frukta dödens oundvikliga öde.
Ty alla ting i tidens ström äro underkastade förändring,
men förlora ej därför sin varelse. Din kropp är i dag
hvarken i det hela eller i någon del den samma som i
går. Materien förbrukas och förnyas, men väsendet dväljes
därinne oförgängligt, mitt ibland tidernas förvandlingar.“
(Ur skriften: Om det trefaldiga )
“De människor frukta mest döden, och älska
jordelifvet, som icke hafva den sanna filosofiens ljus, hvilka
ej tänka på något annat än sin timliga tillvaro.“
(Ur skriften: Om det oändliga.)
“Men den vise är oberoende af tidens ting, vetande
att han är större än dem. Hans själ är herre öfver hans
kropp, liksom öfver hela världsalltets kropp råder den
gudomliga världssjälens välde. Därför kan han vara
stark i olyckan, storsint vid oförrätter, oberoende af
fattigdom, sjukdom, förföljelse.“
(Ur skriften: Om den heroiska hänförelsen.)
På sitt eget öde tänker han utan tvifvel, då han om
filosofen säger:
“Många äro som önska sig visheten, få äro de som
söka efter henne. Dessa få styra sin farkost fjärran från
fosterjorden, anförtro sig i vågornas våld, breda ut sina
segel för himmelens vindar, och snart, helt snart är den
lilla båten midt ute på hafvet och hvarje stund hotar en
stormby att gömma den i oceanens djup.“
(Ur skriften: Om den heroiska hänförelsen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 18 01:35:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bruno/0024.html
