Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådesvedermälen. Han var än så hårdnackad, att han ej fogade sig
efter ganska måttliga och berättigade fordringar — såsom angående
professuren i Sorbonne — än åter öfveröste han suveräner och
gynnare med det mest krypande smicker[1]. Än var han nog feg
att inför kyrkans män afsäga alla villomeningar — såsom under
ransakningen i Venedig — än åter slungade han i sina motståndares
ansigten ord, liknande dem, han fälde vid dödsdomens uppläsande:
“I frukten mera, i det I uppläsen dödsdomen, än jag, i det jag hör
den“. Och slutligen förenas i hans arbeten en öfverdrifven
sjelfkänsla med ett outsläckligt, nästan sublimt begär efter det oändliga
och eviga.
Kasta vi till sist en blick på hans författareverksamhet, så
utgåfvos af trycket hans vigtigaste arbeten åren 1582, 1584, 1585
och 1591. Under loppet af det förstnämda året utgaf han “Il
Candelajo“ (Ljusstöparen), ett snillrikt, men frivolt lustspel, några på
latin skrifna afhandliugar i retorik och mnemonik samt “De umbris
idearum“, ett mnemoniskt arbete om förnimmelserna såsom skuggor
eller ofullkomliga uppfattningar af det sant varande, hvilket arbete
han tillegnade konung Henrik III af Frankrike. 1584 utkommo
af trycket “La Cena della Ceneri“ (Askonsdagsgästabudet), hvari
han gifver en vältalig, men för England föga smickrande skildring
af förhållanden i London och Oxford, “Della causa, principio et
uno“ (Om orsaken, principen och enheten), “De l’infinito, universo
e mondi“ (Om det oändliga, verldsaltet och verldarna), innehållande
hans metafysiska och fysiska grundteorier[2], — alla tre för öfrigt
tillegnade hans gynnare de Castelnau — och “Spaccio della bestia
trionfante“ (Det lierskande vilddjurets fördrifvande), ett
allegoriskt-moralfilosofiskt arbete om dygderna och lasterna, hvilket arbete
jämte “Degli Eroici Furori“ (Heroiska affekter), om den ideala,
passionerade kärleken till vishet, voro tillegnade Sir Filip Sidney,
den bekante författaren till herderomanen “Arcadia“. “Cabala del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
