Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cavallo Pegaseo“ (Cabala om Pegasus), en smädeskrift öfver
kyrkans fiendtliga hållning mot den fria forskningen, utgafs af trycket
1585, samma år som “Degli Eroici Furori“. 1591 utkommo i
Frankfurt: “De triplici minimo et mensura“, “De monade, numero
et figura“, “De innumerabilibus, immenso et infigurabili“,
framställningar af urprincipen och dess förhållande till mångfalden. Ännu
några andra, dock mera obetydliga, verk har han af trycket
utgifvit; äfven är det att antaga, att han författat ännu flere, ty det
uppgifves, att han vid sitt arresterande i Venedig blef beröfvad
manuskripter, hvarpå han arbetade. Han sysselsatte sig nämligen
då med en framställning af sitt system, hvilket han ämnade
underställa påfvens bedömande, och det är säkerligen detta vigtiga arbete,
som blifvit offradt åt glömskan och möjligen förgängelsen.
Formen för Brunos arbeten är oftast obunden. Dock skref
han dels hela arbeten på vers såsom “De triplici minimo“ — hvari
dock de upplysande noterna äro affattade på prosa — dels älskade
han att framför och uti sina prosaskrifter sätta sonetter, hvilka med
glödande vältalighet skildra hans längtan till det eviga. Så t. ex.
finnas i “Heroiska affekter“ intagna 74 sonetter. För öfrigt torde
få tänkare vara behäftade med ett sa nyckfullt, ja till och med
osammanhängande och dunkelt skrifsätt som han, hvilket föranleder
dels den italienske historieskrifvaren Tiraboschi[1] att säga, att han
trotsar det mest subtila geni att kunna intränga i Brunos system
och den mest tålmodige att kunna fortsätta läsningen däraf, dels
Bayle och Brucker, båda djupsinniga och klarsynta män, den förre,
att Bruno är tusen gånger svårare att förstå än någon anhängare
af Thomas ab Aquino eller Duns Scotus[2], den senare, att han
icke läst någon mer svårfattlig och invecklad filosof än Bruno[3].
Buhle anser, att nästan alla hans arbeten, utom “Della causa“ och
“De l’universo“ äro omöjliga att förstå[4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
