Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfinnaren af den gudomliga grundsatsen om den största och minsta
figurens sammanfallande[1] och af geometriens djupaste hemligheter[2].
Han fäller slutligen om honom det omdömet, att om ej prestkåpan
omhöljt hans geni, skulle han vara att akta lika stor, att icke säga
större än Pytagoras[3].
För att kunna rätt bedöma Brunos metafysiska ståndpunkt
fordras en inblick i hans kunskapsteori. Denna utgör nämligen,
så att säga, en förgård till hans metafysik, i det den afhandlar dels
kunskapsorganerna i allmänhet och det kunskapsorgan i synnerhet,
som Bruno använder för lösningen af grundproblemet, dels logikens
förhållande till den filosofiska forskningen.
Själen såsom kunskapsförmåga innefattar i sig: sinne (sensus),
förnuft (ratio), förstånd (intellectus) och ande (mens)[4]. Sinnet
[1] II. p. 214.
[2] I. p. 288.
[3] Heumanni Acta Philosophorum VII—XII. Halle 1716. Oratio
valedictoria Jordani Bruni p. 425.
[4] De hufvudsatser, vid hvilka vi vid denna redogörelse för Brunos
kunskapsteori stödja oss, återfinnas: Opp. Ital. I. p. 235, 253, 263, 285, 286, 287.
II. p. 17, 18. Gfrörer, A. Fr. Jordani Bruni Nolani Scripta. Stuttgart 1836.
p. 209, 395, 396, 438, 503, 513, 562, 596, 637. De triplici minimo. p. 7, 58 sqq, 160.
Vi anföra härmed de vigtigaste satserna bland dem: Sensibilia quippe sunt,
tanquam picturae atque rerum species atque rationes sensibus internis per
externos objiciunt. (Opp. Lat. p. 395). Sensibus enim non objiciuntur ea, quæ
vere sunt, quantumvis eorum veluti speculum et ænigma hæc, quæ sentiuntur,
dicantur esse signa. (ibid. p. 396). Elp. A che dunque ne servono li sensi?
dite. Fil. Ad eccitar la ragione solamente, ad accusare, ad indicare, e testificare
in parte, non a testificare in tutto. — Ne l’ogetto sensibile, come in un speccio;
ne la ragione per modo di argumentazione e discorso; ne l’intelletto per
modo di principio o di conclusione; ne la mente in propria e viva forma.
Opp. Ital. II, p. 18. — Sensus est oculus in carcere tenebrarum rerum colores
et superficiem veluti per cancellos et foramina prospiciens. Ratio tanquam per
fenestram lumen a sole derivans et ad solem repercustum, quemadmodum in
corpore lunæ speculativa. Intellectus in aperto et quasi ex alta specula undique
oculus super omnem particularitatem, turbam et confusionem in universo et
distinctione specierum ipsum præfulgentem solem contemplatur. De triplici
minimo. p. 7. Dock torde observeras, att Brunos terminologi ej är så stadgad
att icke ratio, intellectus och mens användas promiscue (Jmfr Barach: Über die
Philosophie Giordano Brunos. Philosophische Monatshefte 1877. S. 50. Tugini,
Jordanus Brunus Nolanus, De umbris idearum, p. 31 [intellectus sev ratio]).
För öfrigt vilja vi anmärka att det är svårt, dels att komma på det klara
angående Brunos kunskapsteori, enär den, strängt taget, är en fråga, som ej
tillhörde denna brytningsperiods hufvudproblemer och därför mera antyddes och
vidrördes i förbigående än klargjordes och löstes, dels att för uttrycken ratio,
intellectus och mens erhålla lämpliga svenska ord. För oss är förnuftet
förmåga att uppfatta en andlig och evig verklighet, förståndet förmåga af
begrepp, under det att anden betecknar principen och väsendet hos människan.
Vi hafva dock sett oss tvungna att använda ofvanstående terminologi: förnuft,
förstånd och ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 11 18:15:09 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brunometa/0015.html
